2017 har varit både varit ett vidrigt år men samtidigt ett underbart år.
Det började redan i slutet av januari, då vi fick besked att Hossa hade en tumör i magen. Eftersom han fortfarande hade humöret uppe, var lika pigg och glad som vanligt bestämde vi oss för att låta honom vara med så länge han inte visade att han mådde dåligt.
Den 22 februari kom så den dagen vi sedan länge visste att den skulle komma. Vi blev tvungna att låta vår gammelgumma Nessie somna in. Det var två veckor innan hon skulle fylla 15 år. Den dagen det var dags visade hon så tydligt att tiden var inne. Hon var så pigg ända till den sista dagen. Det sista eftersöket gjorde hon i januari, lika duktig som vanligt, man kunde inte tro att hon var så gammal. Men hon har levt ett långt liv som bjudit på många äventyr och upplevelser. Hon har varit frisk hela sitt liv. Fått fyra fina valpar Lady, Hossa, Leah och Dexi. Tävlat i Sv landslaget i Nordiska Mästerskapen i två år. Tävlat SM i viltspår med en fin femte placering.
Nessie var Svensk utställningschampion, Svensk och Norsk viltspårchampion.
Hon hade en viktig samhällsuppgift tillsammans med husse som polisens och jägarförbundets eftersökshund på trafikskadat klövvilt. Hon har även varit eftersökshund vid skadskjutningar under jakter. Det har blivit många uppdrag i eftersöksskogen under alla år. En uppgift hon aldrig misslyckats med.
Inte mer än tre veckor efter Nessies bortgång var det dags för Hossa att följa efter sin mamma till de evigt gröna ängarna. Den dj... tumören hade växt sig så stor att Hossa snabbt blev mycket dålig. Det kändes så orättvist att Hossa som var så pigg och glad ända in i det sista skulle, försvinna så plötsligt. Men han blev ändå 10,5 år och har även han haft ett otroligt spännande och som jag tror, innehållsrikt liv. Utan honom hade väl aldrig jag, vår vän Åsa och Hossa satt oss i bilen en kall vinterdag i början av mars 2014, för att styra kosan mot Birmingham i England för att delta på Cruftutställningen! 
Ca 250 mil på väg, båt och tåg genom 7 länder på tre dagar. Sedan var det samma väg tillbaka, men wow vilken upplevelse. Både resan och utställningen. Hossa blev 4:e bästa hane i den öppna klassen med tre engelska tollare placerade före. Han var den bäst placerade utländska tollarhanen i alla klasser. Hanen som vann ÖK blev sedan BIR tollare. Så vi hade fina konkurrenter.
Vi har hunnit med många upplevelser tillsammans med utställningar och viltspårsprov i hela norden. Hossa blev Internationell-, nordisk-, svensk-, norsk- och danskutställningschampion. Dessutom svenska och norsk viltspårspårschampion. Även han hade sitt samhällsuppdrag som eftersökshund på trafikskadade och skadskjutna klövvilt. Ett uppdrag han alltid gjorde på topp.
Det här var en hemsk tid för både oss tvåbenta och Lady som plötsligt var helt ensam i flocken. Men som ett under föddes vår underbara Bizzie den 28 februari hos Agrosofens kennel i Järlåsa. Vi kan nog aldrig tacka Annika och Helen tillräckligt för att vi fick hämta hem denna guldprinsessa. Den sista veckan i april åkte vi söderut för att hämta hem henne. 
Nu vågade vi äntligen börja hoppas på en ljusare framtid. Det fungerade riktigt bra med Lady och Bizzie. Lady tyckte nog att hon var ganska dryg men ändå ganska ok.
Efter att Nessie och Hossa försvann blev aldrig Lady sig riktigt lik. Jag var till veterinären för en hälsokoll i slutet av maj. Där gjordes en grundlig undersökning och blodprov skickades iväg på analys eftersom jag inte tyckte att hon var sig riktigt lik. De hittade inga fel på henne, drygt en vecka senare kom provsvar från SLU. Där fanns inte heller något att anmärka på. Så vi funderade på om det kunde vara saknaden efter de andra som gjorde henne så låg. Det blev inte bättre under sommaren, i stället sämre, så i augusti fick vi tid för vidare utredning i Falun. Där togs ytterligar prover och en lungröntgen. Då såg man en skugga i en lunga som kunde vara lunginflammation, det tillsammans med att hon var väldigt flämtig gjorde att antibiotika sattes in. Vi skulle komma tillbaka efter en vecka för att gå vidare med en CT. Det gick bara ett dygn sedan blev hon akut dålig på natten. Vi fick komma tillbaka till Falun direkt på morgonen. Där konstaterades akut syrebrist. Veterinären sa då att det inte kunde vara en lunginflammation eftersom hon inte alls reagerat på medicinen. Det tydde på det veterinärerna hade misstänkt redan tidigare, att det rörde sig om lungcanser.
Veterinären var jätterar och sa att de kunde lägga in Lady för intensivvård men att prognosen var mycket dålig, dessutom hade hon åldern emot sig. Därför fick vi då, för tredje gången på mindre än ett halvår, åter ta det fruktansvärda beslutet att låta vår nästa älskade gumma somna in.
Kan tårar någonsin ta slut? Vi saknar våra tre rödingar så fruktansvärt. Tur att vi i alla fall har vår nya guldklimp Bizzie, som redan hunnit bli åtta månader. Hon ger så mycket glädje och är så duktig på allt vi gör med henne. Förhoppningsvis ska det bli en lillasyster som flyttar in här hos oss. När vet vi inte ännu, men....plötsligt händer det, hoppas vi!
För alltid i våra hjärtan!!!
Flyingtollers Jasmine - Hossa-Zebness - Lady-Zebness
"Nessie" "Hossa" "Lady"